Taller de memoria y estimulación cognitiva

Åtgärder vid demens

För närvarande har TFI (Tilburg Frailty Indicator) den mest robusta evidensbasen som stöder dess tillförlitlighet och validitet när det gäller att bedöma svaghet. De psykometriska egenskaperna hos TFI och alla andra multikomponentverktyg för bedömning av svaghet kräver dock ytterligare en djupgående utvärdering innan de kan uppfylla kriterierna för ett bedömningsverktyg med guldstandard och innan definitiva slutsatser kan dras om vilket verktyg som är bäst lämpat för användning i forskning och kliniska miljöer.

Den grundläggande funktionen hos alla bedömningsinstrument är att vägleda genom en standardiserad screeningprocess och se till att tecken på missbruk inte missas. Flera verktyg har testats; vissa har visat en måttlig till god intern konsistens och vissa har validerats för att möjliggöra en tidig identifiering. Inget av dem har utvärderats mot mätbara resultat när det gäller våld eller hälsa.

Även om det är svårt att dra säkra slutsatser med tanke på dessa begränsningar är uppskattningarna av behandlingseffekter statistiskt exakta, och det är osannolikt att ytterligare små studier av insatser med flera komponenter jämfört med sedvanlig vård skulle ändra slutsatserna i denna översyn. Denna översyn stöder inte ett utbrett och automatiskt införande av hembesöksprogram för att förebygga sjuklighet eller dödlighet bland äldre vuxna som bor i samhället. Dödlighet (hög evidensgrad), institutionalisering, sjukhusvistelse och fallolyckor (måttlig evidensgrad), hälsorelaterad livskvalitet (låg evidensgrad).

Nationella riktlinjer demens

Syfte: Syftet med denna experimentella studie var att testa effektiviteten av ett psykopedagogiskt individuellt program som utformats för att underlätta övergången till rollen som vårdare efter diagnosen Alzheimers sjukdom hos en anhörig. Design och metoder: Vårdgivare rekryterades på minneskliniker och randomiserades till en experimentell grupp (n = 62) eller en kontrollgrupp (n = 49) som fick sedvanlig vård. Valbara deltagare - primära vårdare av en anhörig som fått diagnosen Alzheimers sjukdom under de senaste 9 månaderna - bedömdes blint före randomisering, i slutet av programmet (posttest) och 3 månader senare (uppföljning) på olika utfall i samband med en hälsosam rollövergång. Resultat: Analyserna visade att vid eftertestet och uppföljningen var vårdgivarna i experimentgruppen mer självsäkra på att hantera vårdsituationer, uppfattade sig själva som bättre förberedda för att ge vård och mer effektiva i sin vårdgivarroll, hade bättre förmåga att planera för den närståendes framtida vårdbehov, hade bättre kunskap om tillgängliga tjänster och använde sig oftare av copingstrategierna problemlösning och omformulering. Programmet hade ingen signifikant effekt på användningen av stresshanteringsstrategier, upplevt informellt stöd och familjekonflikter. Konsekvenser: Detta program understryker att en proaktiv interventionsstrategi från början av vårdförloppet är nyckeln till att främja vårdgivarnas anpassning till de nya utmaningar de måste möta. Anpassat från källdokumentet.

Basal demensutredning socialstyrelsen

I denna explorativa studie undersöktes geriatriska mentalvårdsklinikers erfarenheter och uppfattningar om de omständigheter under vilka afroamerikanska och mexikansk-amerikanska äldre vuxna får tillgång till specialiserad mentalvårdsbehandling i öppenvården och de faktorer som hindrar eller underlättar sådan tillgång. Arton mentalvårdskliniker från tre öppenvårdskliniker för geriatrisk mentalvård i ett stadsområde och två landsbygdsområden i centrala Texas diskuterade sina uppfattningar i tre fokusgrupper och/eller individuella intervjuer som genomfördes av författarna. Klinikerna identifierade de vanligaste omständigheterna där äldre vuxnas tillgång till psykisk behandling för minoriteter innefattar förlust och sorg senare i livet i kombination med brist på informellt socialt stöd. Även om klinikerna bekräftade att det finns hinder för tillgång till vård som identifierats i tidigare studier (bristande förståelse för psykiska störningar, skam och stigmatisering, kulturella skillnader, rädsla och misstro mot behandlingssystemet, primärvårdsläkarnas kunskapsbrist om psykiska störningar samt ekonomiska hinder och transporthinder), identifierade de också att äldre vuxna i minoritetsgrupper saknar information om remissförfaranden som ett allvarligt hinder. Som bidragande orsaker till tillgången identifierades läkarremiss, stöd och uppmuntran från familjen, särskilt vuxna barn, tillgång till tvåspråkiga/bikulturella kliniker och transport. Konsekvenserna av resultaten diskuteras också.

Vårdprogram demens

Lalor, Edmund, docent, School of Engineering, Trinity Centre for Bioengineering och Trinity College Institute of Neuroscience, Trinity College Dublin, University of Dublin, Dublin, Irland. Institutionen för biomedicinsk teknik och institutionen för neurovetenskap, University of Rochester, Rochester, NY, USA / Institute of Neuroscience, Trinity College Dublin, Dublin, Irland.

Sammanfattning [sv]Syfte: Den här studien innehåller deskriptiv statistik över det danska testet för lässpannvidd (RS) för hörselskadade vuxna. Den kombinerade effekten av hörselnedsättning, RS-poäng och ålder på tal i buller i olika rumsliga miljöer utvärderades i en delmängd av deltagarna. Utformning: Data från publicerade och opublicerade studier analyserades på nytt. Uppgifter om tal i buller med samlokaliserade eller rumsligt separerade ljudkällor fanns tillgängliga för en delmängd av deltagarna. Undersökningsurval: RS-poäng från 283 hörselskadade deltagare hämtades från tidigare studier, och 239 av dessa deltagare hade genomfört ett test för tal i buller. Resultat: RS-poäng (medelvärde = 41,91 %, standardavvikelse = 11,29 %) var relaterade till ålder (p <0,01), men inte till Pure Tone Average (PTA) (p = 0,29). Tal i brus för samlokaliserade ljudkällor var relaterat till PTA- och RS-poäng (båda p < 0,01, justerad R-kvadrat = 0,226). Prestanda för spatialt separerade ljud var relaterad till PTA (p < 0,01, justerad R-kvadrat = 0,10) men inte till RS-poäng (p = 0,484). Vi fann inga skillnader mellan de standardiserade koefficienterna i de två regressionsmodellerna. Slutsatser: Fördelningen av RS-poängen indikerade en hög testsvårighet. Vi fann att ålder bör kontrolleras när RS-poäng jämförs mellan olika populationer. Den experimentella uppställningen av testet för tal i buller kan påverka förhållandet mellan prestation och RS-poäng.